Veronica Antonino

Heartbeats

 

How did you drink your coffee today? Coffee time is the best time. AMEN to that! I alla lägen! Som på jobbet, fika med vänner på gränden i hemma staden eller med denna fantastiska utsikt högt över Lago di Como. Tänk att få ha sitt dröm sommarhus här uppe i bergen! Kliva upp före alla andra tidigt på morgonen och njuta av guld stunder, tystnaden med kaffe och tidning i handen. Andas in all den friska luften och allt de fridfulla ifrån naturen. Jag kan inte vänta tills jag får åka ut på landet i Sverige igen. Ibland kan man sakna den svenska sommaren, dom faluröda husen, svensk husmanskost, natt bada, bästishäng på en bryggan tills sent. Åka båt över Mälaren, springa runt barfota, hänga över vindrutan och bara se äng och gult så långt ögat kan nå, plocka bär ifrån tomten och sen slänga ihop en rabarberpaj och dränka ner den i vaniljsås...bara njuta av allt som har o göra med den typiska svenska och alldeles alldeles tråkiga sommaren (askungen...) & där ingenting egentligen händer...men det är just det jag behöver nu. Göra exakt ingenting för en vecka eller två...ligga på altanen och använda utslitna t-shirts som ja hittat i mitt gamla flickrum djupt ner i någon låda som en jävla gott och blandat påse. Mer än hälften är egentligen skit men man har ändå inte mage att slänga allt. Ibland saknar jag det verkligen men ja vet också att det skulle räcka med en, två veckor sen skulle jag sakna mitt hem här och allt jag byggt upp här på mina 5 månader. 

 

Igår besökte vi Lago di Como, en jätte mysig stad med gigantisk sjö här i Lombardiet, ca 1 timma utanför Milano med tåg. Den perfekta dagsutflykten! Jag har ju varit här förut så jag tog mitt sällskap på tur och visade det jag tyckte allra bäst för om. Uppskattat och vi hade en fantastisk dag! Vi avslutade den med drinkar på ett halv turistiskt apertivo hak, sjung med till Abba med två drinkar i handen! Sen halv sov jag på hans axel hela vägen hem tilll Heartbeats - Jose Gonzalez i hörlurarna mitt i natten, kollade upp då och då på mitt sällskap och insåg ännu en gång hur lycklig jag är som får chansen att korsa varandras vägar i livet. Återigen...Tacksamheten. Alla borda få bli vilse i sina liv och fly ifrån allt som var för att se hur mycket livet kommer ge en som man aldrig någonsin kunna ana för ett snart halvår sedan. Varje gång jag har flyttat har varit det bästa som hänt mig. Imorgon börjar en ny vecka! Har lite saker att stå i och kanske tar mitt pick några dagar. Snart får jag krama om min mamma igen. 2 veckor kvar. 

 

Buonanotte! / Vero.

 

 

 

UPDATE XOXO.

Jag och min älskade vän Rafael. Vi har hängt ihop sen dag nr.1. Idag har vi en lägenhet tillsammans och lär varandra nya saker varje dag. 

 

Vänner.. de va inte igår. 28 maj skrev ja senast ett inlägg här inne för att hylla min kära mamma. Tiden flyger alldeles för fort. Jag har snart bott här i 5 månader. Nästan ett halvår. Det är fåtal grr ja längtat hem till de som va...men som Midsommar, födelsedagsfirande med vänner och när syster skickar snapchats på familj o min katt... DÅ har man får lite halv hugg och saknat det så kallade dåvarande livet o sitt umgänge. Jag skulle göra allt för att få ha en balkong-hängs-kväll hemma hos Julia med mina bästa vänner och få berätta om allt jag gör och allt som pågår just nu här. I detalj, utan snabba samtal och sms. Vem jag faktiskt är här nere och vad som är viktigt för mig. Få lite bästisråd till en solnedgång och luta en axel på. 

Jag har ju trots allt blivit van. Jag har skapat på ett eller annat sätt mitt egna liv här i Milano och lär mig nya saker hela tiden. Jag bor på ny adress och stortrivs i hemmet. Jag kan faktiskt för första gången sitta hemma en kväll utan några problem och faktiskt känna "hemma-känsla" över de hela igen. Jag bor nu i samma byggnad som ett känt märkes showroom och har vakter utanför oss som ja glatt hälsar på varje dag innan jag springer iväg till skolan och jobbet. Vissa dagar kan jag inte gå till skolan eftersom ibland är jag inte hemma för ens 02-03 natt tid, vaknar runt 12.00 dagen efter och springer tillbaka till jobbet. På repeat. Vilket man kan klara av att göra en period men jag ser hellre mig som en morgon människa och få starta dagen tidigt. 

 

 

Jag som älskat att kliva upp i tid, sätta på en bra podd och göra i ordning frukost och dricka kaffe länge i köket. Det är den ensamtid jag får. Frullen. Ta mig på rätt sätt när ja säger att jag önskade jag hade mer av min egentid, jag är omringad av människor dygnet runt och jag trivs bra så men det är också viktigt att varva ner och sätta på paus då och då. Man är ju inte mer än människa..Tyvärr har jag inte fått mycket av den ensamma-tiden på väldigt länge och när jag fått den har den inte bestått av att sätta mig framför datorn och uppdatera om vad som händer i livet för alla andra, tex här på bloggen. Då försöker jag att ta jag vara på tiden på ett bättre sätt och kan berätta för er i dåtid istället...ok kanske inte 2 månader senare men såg allt som hade med en dator att göra som en paus. Jag kanske har förändrats eller jag tror snarare jag håller på att förändrats lite. Jag sitter inte längre med telefonen konstant, jag svarar och ringer upp när jag faktiskt har tid, äter vi ute så åker telefonen rakt ner i väskan, jag känner inget behov av hålla den yttre världen uppdaterad om vad jag äter osv. Jag njuter mer av mitt sällskap och förstår hur man njuter av en ledig dag. Jag tycker inte längre det är värt att ha dyra väskor men i plånboken inte ens en tredjedel av den är värd. Jag tycker det är viktigare att vara intelligent o veta vart mina pengar gå just nu än vilken den senaste modellen av Chanel är på någons axel. Jag försöker se vad som faktiskt är viktigt att prioritera i livet, sen om det kommer en chanel väska på köpet så säger jag väl självklart inte nej ;-) ...Sen kommer jag alltid vara en sko och väsk älskare! Men för tillfället har jag inte ens lusten att springa omkring i montenapoleone mer än till jobbet. 

 

Skämt o sido. Jag är bara tacksam. Lycklig. Att få ha träffat otroligt fina vänner ifrån alla delar av världen som lär mig saker i livet varje dag. Få ta del av deras historia och dom av min. Hur vi skapar kapitel i varandras liv. För detta är ju trots allt mitt Milano kapitel. Och de är bland det viktigaste kapitlena i mitt liv hittills. Jag tror jag håller på att kliver ut ur mitt ungdoms mig och kliver in i den vuxna livet, ja menar på riktigt. Inte bara att bo ensam, betala egna räkningar osv, det har jag gjort sen jag varit 17 år så det har varit en baggis sen länge.. Jag menar mer där jag faktiskt behöver lära andra hur saker fungerar, veta exakt vad jag vill ha i mitt liv och vad jag inte vill. Jag hör min mammas ord ur min mun när jag säger åt min roomie att städa upp efter sig, hur jag vill komma hem till ett rent hem, hur mycket jobbigare saker blir om man skjuter på saker och ting, hur man bör prioritera osv. Vad man anser är viktigt i ens liv och hur man vill att sitt liv ska formas till. Hände för två veckor sedan att jag såg min mammas spegelbild i backspegeln i bilen när jag kollade i den och var tvungen att kolla dit två grr. Jag formas mer och mer till min mamma och en italienare, svär på italienska när en bilister kör som rövar, pratar dubbelt så mycket med mina händer, köper frukt och grönt på mercato, hoppar mellan språken och glömmer bort ord som nästan aldrig används i svenskan. Hur ofta säger man durkslag? Trägård? Kratta? Vagn? osv. Såna ord får jag använda italienska - svenska translate för jag kan sitta i flera minuter o tänka utan att minnas på svenska. Sånt är galet. Halvdan update men nu har ni ett humm på mig! Mår iaf toppen! Har bara lite svårt att ta viktiga beslut som har med framtiden att göra! Finns fortfarande ingenting som ger mig så mycket ro i själen som när tåget rullar in på Milanos central station efter en weekend någonstans. Jag blir kvar här ett braaaa tag till. Puss på er som orkade läsa ner hit! 

 

XOXO. 

Upp